Vi vaknar vid halv 6 -tiden. Skrapar bort rimfrosten från innertältet och startar upp köket. Värmen kommer på några minuter. Fyller kastrullerna med snön från absiden och tinar. Fyller kokande vatten i termosen, väskeflaskan och i mattermosen som även innehåller fullkornsris och en varma koppen. Det sista blir en varm lunch under dagen.
Vi drar iväg redan 07.50. Rickard har fått rutin på packningen och det går fortare och fortare för varje morgon.
Killen från sportshopen i Kilpisjärvi hade skrämt upp mig för den här delen av rutten mer än vad som var befogat. Snön bär bra även i björkskogen, betydligt bättre än vad den skulle kunna ha gjort.
Vi korsar området söder om Rommavaara och i riktning mot Raittijärvi. Vi har tidigare sett spår av både järv och lodjur, nu dyker de första utterspåren upp.
Vid Raittijärvi passerar två renskötare på skoter bakom oss. De hejar inte, antingen för att de inte ser oss eller bara för att.markera sin närvaro och att de har koll på oss. Bara de vet.
Vi skidar vidare österut, i riktning mot Karravaara. Snön varierar hela tiden. De äldre samerna lär ha haft hundra ord för olika snötyper, och vi börjar förstå varför. Föret ändrar sig hela tiden. Jag tror man behöver ha skidor på fötterna för att förstå det. Det går inte att förstå med hjälp av skoter.
Vi kämpar oss vidare i djupsnö de sista kilometrarna fram till Tenomuotka ödestuga, som ligger i en nedskuren dalgång vid gränsen mot Norge. Vi når stugan efter ca 24,5 km.
