Vinden mojnar under natten. Vi förbereder vår avfärd från kåtan. Slår i huvudet för femtielfte gången i den alldeles för låga dörren innan pulkan är packan.
Vi följer bäckravinen norrut. Det dröjer inte länge innan vi hamnar i ett alldeles för brant parti där det tidigare gått ett snöskrev. Pulkorna hasar i sidled, välter och försöker dra oss med mer i ravinen. Vi står still och funderar hur vi ska komma härifrån. Det tar ett tag innan vi hjälps åt och drar en pulka i taget rakt upp från den värsta branten.
Det planar ut och vår färd går vidare österut. Snön är hårdpackat och isig, omvartannat. Det låter bekvämt men när skidorna ömsom fastnar i iskanterna ömsom sticker iväg i sidled så måste man spänna benen hela tiden.
Vi har en sakta stigning upp för fjället. Krafterna sinar och vi tar lunch. Jag inser att jag har navigerat slarvigt och korrigerar riktningen. Det är ett svårorienterat område med små oansenliga fjälltoppar. Samtidigt har man blivit sämre med karta och kompass när man mer och mer förlitar sig på GPS:en.
Vi börja skönja Geabnajaure. Bäckravinen är lite bökig och vi måste bromsa ner pulkorna innan vi når botten och slår läger.
Vi har passerat just gränsen mot Norge och firar med några skivor "bruneost" dagen till ära. Man får ta matkulturen dit man kommer.