Vinden har vänt. Det blåser en enveten, bitande sydvind på ca 8 m/s. En sådan där vind som lätt ger frostskador om man inte är uppmärksam. Slumpen är på vår sida och vi har vinden i ryggen. Förutom vinden är det en strålande sol som inte värmer det minsta.
Vi hittar lågpunkter i terrängen och letar oss fram på ett så energisnålt sätt som möjligt. Det som stör vår framfart är alla dessa hårda vinddrivor som skapar ett oregelbundet mönster i snön. Skidorna klättrar upp, ändrar riktning eller glider i sidled så att man ideligen håller på att tappa balansen. Även pulkan gör samma resa och kastar än åt ena hållet än åt andra. Rycken och kasten fortplantar sig genom skalmarna och vidare till rycksäcken. Allt sammantaget ger en spänd och obalanserad skidåkning som inte alls är speciellt avslappnad eller ekonomisk.
Det är bara att gilla läget och åka vidare.
Vi lämnar Stabburdalen bakom oss och fortsätter över Skaidetuoddar, hela tiden norrut.
Vi slår läger efter 26,2 km.
