Vi tar en "halv" sovmorgon och kliver upp kvart över 6. Packar ihop våra saker i den allmänna röran som vi skapade igår. Den förvarnade kylan uteblev, eller rättare sagt så var det inte så kallt som vi befarade att det skulle bli, utan bara -23°C.
Efter kaffe och ytterligare samtal med Scott tar vi farväl av Maze vid 9-tiden. Skidar ut på älven och följer skoterleden nedströms, under den stora bron. De branta sluttningarna runt Maze ser nästan omöjliga ut att klättra uppför, i alla fall med pulka, men skoterleden slingarar sig i serpentiner upp för sluttningen. De nya stighudarna som vi köpte av Scott igår hjälpte till att få grepp i snön. Backen ger till slut vika och vi når foten av Finnmarksvidda.
Sikten varierar, men blir sakta sämre och vi blir till sist tvungna att gå efter kompassriktning. Orienteringen i så här flacka och böljande landakap är på ett vis enklare eftersom du behöver bara följa en riktning, men å andra sidan är referenspunkterna med tydliga höjder eller andra terrängstrukturer ytterst få.
Vi ser på avstånd en större renhjord som renskötarna håller på att samla. De går bort från det område vi ska korsa, vilket är tur, så att vi slipper att störa.
Vi skidar 22,4 km innan vi slår läger på en mindre sjö, någonstans på Finnmarksvidda.