Det har blåst lite under natten, men vädret är som det brukar vara på denna tur; snö i luften, fläckar med blå himmel och en enveten snålblåst.
Sikten är måttlig och vi ser till en början inte så mycket av Finnmarksvidda. Det slumpar sig så lyckligt att har en medvind som trycker i ryggen. Det hjälper till. Vi hittar en bra väg genom den flacka terrängen. Skoterspår korsar vår väg med jämna mellanrum. Trots skoterförbud i Norge har vi nog haft mest skoterspår just här, men det är renskötare som samlar renar. Det är först när vi korsar leden mellan Mollesjåkka och Joatkajaure som vi ser de första skidåkarna. Åtta personer i sällskap med pulka och skidor. Det liknar en karavan genom ett ökenlandskap. Vi ser dem på avstånd innan vi åker vidare norrut. Vi rundar Lesjaure på västra sidan och kommer på eftermiddagen bort mot Bojobaeskihyttan och slår läger ca 1,5 km nordväst om stugan.
26,2 km.
När jag läste om Finnmarksvidda inför den här turen såg jag på någon hemsida som marknadsförde guidade turer att "Finnmarksvidda bör man ha korsat på skidor alla fall en gång i sitt liv". Det har vi nu gjort.
