Feburari har övergått i mars.
Det har blivit någon minusgrad under natten vilket gör att allt torkar upp. Jag river tältet och fortsätter längs den omarkerade skoterleden som är utmarkerad på kartan men som i verkligheten slutade vid mitt nattläger.
Det blir en naturlig färdväg som följer östra sidan av Gardevarri och dess utlöpare mot nordost. Den fortsätter egentligen hela vägen till Lavvarjaure.
Jag skidar på i ett hyfsat bra väder som successivt övergår i mulet och lätt snöfall och tillsist i blötsnö. Sikten varierar med vädret. De sista timmarna får jag gå på kompass och GPS vilket sänker farten.
Jag ser på kartan att Lavvarjaure är reglerad vilket kan betyda osäkra isar. Jag tar mig fram längs södra sjökanten, men stranden är brant med hängdrivor som inte underlättar framkomligheten. I den branta sluttningen välter pulkan flera gånger, rullar runt ett par varv och slår knut på skalmen. Det slutar med att jag måste ut på isen i alla fall och hugger mig fram med stavarna för att testa den, steg för steg. Det är skönt när man når fast mark under fötterna igen.
Jag slår läger på en mindre tjärn efter 26 km i ett ymningt snöande.
