Solen lyser in genom absiden. Jag tänder bensinköket och ligger kvar i sovsäcken medan värmen sprider sig och driver bort kondensen från innertältet som har bildats under natten. Frukost på sängen. Jag tror detta kan vara den bästa stunden på hela dagen.
Tältet rivs och jag fortsätter längs leden mot Kuttainen och Karesuando. På morgonen är spåren hårda och isiga. Det går lätt. Jag passerar byn Kuttainen och blir förvånad över att den lilla byn fortfarande har en livsmedelsbutik.
Skoterleden slingar sig längs det kanalsystem som är den del av Muonioälven. Den senaste veckans blida har gjort att vatten tryckts upp på isen och skapat genomslag med stora vattenpölar som spåren korsar. Nu har det frusit och går att passera torrskodd.
Jag närmar mig snart Karesuando. Man skulle kunna tro att det blir enklare att hitta, men det är precis tvärtom. När man väl närmar sig så viker det av stickspår åt olika håll. Jag ska till bensinmacken där Jerry lämnat vår matdepå. Jag ser en skylt som visar "Kilpisjärvi", det borde vara åt rätt håll. Hamnar istället vid en öde campingplats och korsar genom björksnår för att komma ut på en större väg. Drar pulkan över asfalten på andra sidan längs plogvallen in mot Karesuando. Hopplöst knöligt och jag korsar vägen ytterligare en gång. Letar mig tillbaka mot älven igen, tar upp mobilen och googlar. Jag ska fortsätta ytterligare ca 500 meter. Nya avstickare som jag inte vet var den tar vägen. Jag följer tilllslut ett spår som ligger nära macken. Drar pulkar över ytterligare en asfalterad väg och ser nu macken. Men den ligger ca 150 meter bort. Jag rundar runt ett bostadshus och kommer 50 meter närmare. Bara 100 meter kvar men ytterligare två hus ivägen. Jag rundare runt ett av husen men inser att jag kommer in på deras gård. Jag korsar istället, smått desperat genom trädgården och ut mot vägen. Pulkan välter då jag kommer ut på en liten gångstig som de skottat ut till postlådan. Av med ryggsäcken, slänga runt pulkan på rätt köl och ut på vägen igen och hoppas att ingen såg. Nu tar jag av skidorna och drar pulkan i gruset längs vägkanten de återstående 100 metrarna fram till macken. Jävla mäckande!
Macken i Karesuando är en diversehandel utan dess like! Den skulle lika väl kunna kallas sportbutik med bensinmack eller vildmarkshörna med livsmedel och drivmedel. Osthyvel? Inga bekymmer! Skoterpulka? Vilken sort? Mjölk eller yxa? Variatorrem, tesil, kattstrypare eller glödlampor. Bara att välja och vraka.
Jag hämtar matdepån, köper lite extra godsaker och packar om pulkan för sista etappen mot Abisko.
Jag ska mot Järämä. Det går inga spår direkt dit, men jag har hört mig för och fått tips om att fortsätta på skoterleden som går till Mertajärvi och Idivuoma. Därifrån ska det gå ett spår upp mot Pulsujärvi. Det blir åt rätt håll.
Jag letar mig ut ur Karesuando och drar vidare i sydlig riktning. Leden följer till stora delar längs västra sidan landsvägen.
Jag slår läger på en öppen myr efter 33,3 km.
 |
| Viktorialeden eller Artcic trail? Kärt barn har många namn. |
