Det har blåst en del på natten med tillhörande nederbörd. Det är fortfarande varmt med ett par plusgrader. Klabbsnö som precis släpper från skidorna, ibland biter sig fast.
Jag följer kanten av Strandavaggi och rundar Örretvatnet och Holmevatnet på norra/västra sidan. Kåfjorddalen ser brant ut från höjden, men nedgången via kraftledningsgatan och skoterleden går som en dans.
Ett molntäcken med nederbörd kommer ikapp mig. Blötsnö som övergår i regn.
Jag skidar upp till busshållplatsen och sätter och väntar, allt är blött. Det är två timmar kvar till bussen ska komma.
Jag provar att lifta. Ett utländskt par med husbil stannar men skyggar när de ser pulkan. "Sorry, not the pulka".
Vanliga bilar är ingen idé. Jag testar en norsk skåpbil -som stannar!
Han har varit i Alta och köpt en ny skoterkälke. Här finns plats för min utrustning.
Han stannar till vid Kobbholet enligt mina önskemål. Utrustningen lastas ur. Nordkappstunneln är passerad!
Det är som att möta en ny värld med hundratals skrikande trutar och havet nedanför.
Färden fortsätter. Efter ett tag vänder jag mig om, FAN, snöspaden glömde jag kvar i bilen!
Allt gick för fort. Det gick FÖR bra.
Vädret slår om. Det börjar blåsa och spöregna. Nu blir allt blött på riktigt!
Tältet slås upp, stekpannan får rollen som spade i den genomvåta snön.
Imorgon ska det bli riktigt busväder med stormvindar och blötsnö/regn. Jag förbereder mig för en vilodag.