Regnet smattrar på tältduken, sedan tar vinden tag i den och skakar av det. Så upprepas proceduren, regn och vind omvartannat.
Igår kväll började det blåsa på riktigt. Jag gick ut för att säkra upp tältet ytterligare med snö på stormmattorna och extra linor. Ett par minuters arbete. När kröp in i tältet igen var det som om jag hade gått genom en biltvätt, fullständigt plaskvåt!
Det är något speciellt med de norska kustlandet. Jag känner att jag inte fått något direkt varmt välkomnande till Mageröya där Norkapp ligger, trots att jag fick skjuts till Kobbhålet. Här är det verkligen vädret som styr förutsättningarna.
En vilodag fördrivs med aktiv passivitet, dvs att göra så lite som möjligt på så lång tid det bara går. Att torka skor, kläder, läsa. Tillaga en kopp choklad, breda tjockt med smör på kexen och fylla på energilagren. Att förbruka så lite som möjligt. Att inte skapa några förväntningar inför morgondagen.
