Imorse funderade jag på vilken väg jag skulle ta mig ner mot Lemmenjoki. Det finns egentligen två olika rutter. Antingen följer man ett skoterspår som går längs bilvägen men som efter ca 5 km viker av. Därefter får man följa vägen fram till Menesjärvi och fortsätta på skoterled därifrån. Det andra alternativet är att följa en skoterled hela vägen från Enare, men denna led går längre västerut och blir ca 10 km längre. Jag velar fram och tillbaka och bestämmer mig först när jag står vid delningen. Ett impulsval som innebar det kortare alternativet via landsvägen. Den senaste tiden värme hade tinat upp vägen så att det bara var de yttersta kanterna som bestod av is och snö, i övrigt var vägen bar.
Jag trixar mig fram, följer skoterleden så långt det är möjligt, hittar äldre skoterspår som följer i vägdiket och tar mig vidare söderut. Plötsligt dyker det upp en skoter som gör nya spår längs dikeskanten! Är det sant?
Jag fortsätter efter spåret tills även detta viker av. Säg det lycka som varar.
Längre fram blir vägen med snöbelagd och jag går efter kanten av vägen. De korta stighudarna hugger och skrapar i, utan får man inget fäste. Jag testar med att sätta fästavalla och det visar sig vara det bästa alternativet, trots att vallningsprocesuren måste upprepas med jämna mellanrum.
Det blir en transportsträcka ner mot Lemmenjoki och när något blir en transportsträcka går helt plötsligt tiden mycket långsammmare. Varje kilometer blir dubbel så lång. Det som tidigare upplevts som njutbar skidåkning blir ett monotont nötande. Raksträckorna blir längre och längre. Det gäller att försöka släppa dessa tankar på att komma fram fortare till något som ligger där framme.
Vid Menesjärvi viker jag tillsist av från vägen och ansluter till skoterleden som går mot Lemmenjoki. Solen skiner från en klarblå himmel. Jag bara skidar på, letar så smått efter en lägerplats som inte kommer. En öppen yta där tallskogen ger vika, där snön inte är full av barr, lav och barkflagor.
Tillsist hittar jag en lite myr efter 41 km, inte långt från Lemmenjoki. Det går en skoterspår vid sidan och jag funderar på hur den finska allemansrätten fungerar. Får jag tälta var som helst?
Tydligen.
 |
| Street-art på baksidan av en vägskylt. |
