Ytterligare en dag med riktigt bra skidföre.
Jag följer leden mot Vuoskojaure och några handspann har gjort spår, troligen igår, vilket gör det enkelt att följa. Skoterleden isig har sett sina bästa dagar och består främst av metallstolpar utan ledkryss. På vissa sträckor är den svår att hitta.
Jag börjar snegla mot väster och inse att det här turen börjar närma sig Abisko och så sakta gå mot ett avslut. Abisko har utgjort den sydligaste punkten och hela rutten har gått på för mig huvudsakligen otrampad mark. Norr om allt som tidigare var känt. I områden som till stora delar är okända för väldigt många och där få människor färdas. Många dagar har jag inte mött någon människa alls, andra dagar någon enstaka. Det har varit en resa genom Nordkalottens mesta ödetrakter. Nu börjar snart triangeln att slutas.
Vuoskojaure, Kattuvouma, Laimoluokta, jag tror jag är påväg att hitta hem.
