Det är varmt ute, ett par plusgrader och lite kram i snön. Jag kommer iväg tidigt och ser en möjlighet att göra en relativt lång dagsetapp med riktigt bra spårförhållanden. Med en bra dagsetapp menas med skidor och långturspackad pulka runt 30 km.
Spåret går i en tallurskog som liknar den som finns i Stora Sjöfallet, Sjaunja och Muddus. Det som dock är slående är att jag inte sett några som helst spår av tjäder, varken betesspår, spillning, natträd eller gångspår i snö. Man kan tycka att både Övre Pasvik nationalpark på norska sidan och området på finska sidan borde tilltala en sådan art, men frågan om skogen är för homogen och att det kanske saknas lämpliga uppväxtmiljöer som gransumpskogar? Det är en vacker tallurskog, men samtidigt en artfattig miljö.
En skoter kommer ikapp, en renskötare som undrar om jag vill ha skjuts, men jag avböjer vänligen men bestämt. Det är den enda personen jag möter idag. Det är glest med människor också.
Jag insåg igår att när jag planerade rutten över Enareträsk så tog jag för givet att det skulle vara som att korsa Torneträsk. Isigt, hårt och lättåkt. Jag börjar fundera om det är vatten på isen? Det går heller ingen skoterled mellan Nellim och Enare som jag trodde från början. Det var bara en linje på kartan som jag misstolkat.
På eftermiddagen når jag fram till Iso Laklemijärvi där jag följer skoterleden ner mot Enareträsk. Skidar på ytterligare några kilometer innan jag slär läger efter 33,9 km.
Imorgon väntar det stora blå, Enareträsk på allvar.
 |
| Börjar du se lite blek ut? |
