Den varma gårdagen följs upp av en natt med minusgrader. Alla spår blir till is och för att få fäste måste de korta stighudarna på. Det gör att glidet istället blir lidande, men vem ska klaga, solen skiner från en klar himmel!
Jag skidar de återstående två milen av Enereträsk in mot Enare. Sjön har en ände tillslut, trots att den på sina håll ser ut att fortsätta rakt in i evigheten.
Mitt första intryck av Enare är att det är uppbyggt runt turismen och i synnerhet skoterturismen. På den lokala pizzerian PaPaNa, tillika baren verkar de flesta "locals" samlas för att ta en öl. Här smälter man in om man har långt hår, yvigt skägg och skitiga kläder. Förutom långt hår passar den beskrivningen in alldeles utmärkt på mig just nu. Det blir en kebab och en stor cola, men ingen öl.
I Enare blir det också komplettering av matförrådet, främst extra energi i form av kex, russin, mandelmassa och smör. Låter kanske inte så nyttigt men många timmars lågintensivt arbete varje dag, vecka efter vecka tär på reserverna.
